Liberalismens historia

All politik Liberala studenter företräder kommer från den idéhistoriska liberala traditionen. I Liberala studenter är det alltid högt i tak men samtidigt ideologiskt koherent. Här kan du läsa om vår historia

Idén om frihet funnits så länge som människor berövats den. Även i de samhällen där slaveri och annat tvång varit en självklarhet för både slavar och slavägare har det funnits individer som opponerat sig. Ingen av dem predikade dock frihetens idé helt fristående från andra tankesystem som religion och vetenskap.

Under medeltiden etablerades öar av marknadsekonomi i takt med städernas framväxt. Genom handeln skapades rikedomar utanför den privilegierade aristokratin och gav handelsmännen både makt och inflytande. Det uppstod en maktkamp mellan dessa två övre skikt i samhället, mellan adeln och borgerskapet. Vissa borgare krävde att få ta del av privilegiekakan medan andra hade mer radikala samhällsomstörtande idéer. Tanken att störta monarkierna och införa demokratier som vilade på idén om allas lika värde föddes. Detta var första gången frihetens idé började bli till en politisk ideologi. Maktkampen resulterade i det vi kallar upplysningstiden och som var början till den stora liberala rörelse vi ser över hela världen idag.

Upplysningstiden var en tid av nytänkande och tillbakablickar. Till exempel började man studera antikens idéer. Atenarna hade på den tiden rådslag för stadens fria män som de kallade demokrati. De hade också ett rättsystem som byggde på idén om rättvisa, alltså att alla skulle vara lika inför lagen. Filosofer, teologer och vetenskapsmän som sysslar med sanning började ifrågasätta och pröva gamla sanningar enligt förnuft och empiri.

Under 1700-talet började allt fler tänkare syssla med idén om frihet. De var då den moderna liberalismens principer grundlades.

• Alla människor är lika mycket värda
• Slaveri är ett brott mot principen om lika värde
• Alla ska vara lika inför lagen
• Alla ska ha rätt till en rättvis och säker rättegång
• Medborgarna ska ha rätt att välja sina makthavare
• Alla får tycka, tro och uttrycka sig fritt
• Staten får inte godtyckligt ta egendom från medborgarna
• Frivilliga avtal mellan fria individer ska respekteras av staten

1800-talet var liberalismens stora århundrade. De liberala rörelserna börjar få allt större inflytande över framförallt den ekonomiska politiken. Kampen mot tullar och förbud fick framgång och skapade snabbt en ökad globalisering och stor tillväxt. Nu gjordes också samhälleliga investeringar i bland annat utbildning och fattigvård. Den liberalae ekonomen Adam Smith hade övertygat den snabbt industrialiserade världen att en fri marknad var harmonisk, medan ingrepp i den störde jämvikten och skapade problem. I det ofria Europa infördes allt fler ekonomiska friheter. Etableringsfrihet för alla, arvsrätt, skråväsendet fick mindre makt, penningsystemen blev pålitligare och marknadsanpassade och den fria konkurrensen bredde ut sig. Aldrig förr har människor lyckats ta sig själva ur fattigdom och nöd, men nu skedde det med hela samhällen. Man behövde inte längre räkna med att majoriteten av ens barn skulle dö innan vuxen ålder. Detta ställde helt nya krav på samhället. De gamla trygghetssystemen var kopplade till livet på landet. Men livet på landet blev allt ovanligare och städerna hade sån växtvärk att bostäderna blev överfyllda, städerna skitiga och fyllda med smittor. Fabrikerna tuffade på i allt snabbare takt.

De familjer som blivit rika under föregående sekler hade nu stora möjligheter att investera pengarna i riktigt lönsamma verksamheter. Järnvägar och städer skulle byggas, malm och trä skulle produceras och alla barn som överlevde tack vare den effektiva livsmedelsproduktionen skulle kläs och utbildas, ges vård och tak över huvudet. Pengarna snurrade runt i ekonomin och samhällena växte så det knakade. Många blev överväldigade av att se industriella revolutionen förändra världen och tog intryck. Många menade att det storskaliga, rationella planerade och välpreciserade arbetet skulle kunna bli ännu mer välplanerat. Precis som kapitalisterna skickligt effektiviserade företagen menade de att man skulle göra med samhället.

1900-talet var det våldsammaste århundradet någonsin. Seklet inleddes med de värsta politiska systemen mänskligheten skådat: kommunismen i Sovjetunionen och Kina, och Nazismen i Tyskland. Båda byggde på tanken om staten som en maskin och människorna reducerades till delar av maskineriet. Det är den dystra sidan av 1900-talet. Samtidigt har friheten aldrig tidigare spritt sig till så många och i så hög grad. Vid sekelskiftet 2000 var ca hälften av världens länder demokratier. Under 1900-talet fick världen se hur rikedom bokstavligen ströddes över de människor som levde i de fria länderna. De fria länderna krigade inte med varandra och rikedomarna rövades inte, de förstördes inte som i andra sekel. De investerades åter för att ge 2000-talets människor nya och större rikedomar.

Aldrig tidigare har de rika varit så rika och aldrig tidigare har de fattiga varit så rika.

Man började i slutet av 1900-talet tala om att liberalismen segrat sig själv till döds. De liberala värderingarna hade segrat över de totalitära, de konservativa, de fascistiska och de kommunistiska. De mäktigaste länderna i världen var liberala, och de liberala länderna blev mäktigast i världen. Alla alternativa system hade fallit under sina egna orimligheter och kvar fanns bara ett fåtal härjade planekonomier styrda av ”folkviljan” genom diktatorers järnhänder. Kapitalismen och den liberala demokratin framstod som de överväldigande segrarna. I de fria länderna blev alla från höger till vänster någon form av liberaler. De liberala pionjärpartierna blev utkonkurrerade på sin egen bana. Bara i USA och ett fåtal andra länder var det liberala partierna stora nog att vinna regeringsmakten.

Det kanske inte behöver påpekas att de aktiva liberalerna inte håller med om att frihetskampen nu är slut och att vi lugnt kan luta oss tillbaka och låta byråkraterna justera detaljerna. Majoriteten av jordens befolkning lever i ofria länder utan grundläggande mänskliga friheter. Våldet i de ofria länderna har eskalerats och blivit grymmare. De flesta människor på jorden får regelbundet sina tillgångar rövade av makthavare och banditer. Och ju mindre man har desto mer nödvändigt blir det man äger. Kampen för frihet fortsätter in på 2000-talet och har nu blivit mer global än någonsin.