En harmoniserad flyktingpolitik inom EU är inte flyktingens bästa vän

Det är dags att ta bladet från munnen och säga det som alla redan vet: den harmoniserade flyktingpolitiken inom EU är inte flyktingens bästa vän. EU:s migrationspolitik kan i bästa fall förbättra situationen för flyktingar i Grekland, men det är till priset av att en restriktiv politik upphöjs till lag som nationella parlament inte kan ändra.

Att i det läget, som vissa konservativa debattörer, försvara utvisningsbeslut med att “det är gällande rätt”, gör att jag mår illa och riktigt kokar av ilska. I bästa fall har den “juridiska linjens” förespråkare inte fattat galoppen, i värsta fall omfamnar de bara den svarta ironin i att personer som flyr den den förtryckande statens juridik kastas ut ur Sverige med den europeiska “humana” juridiken som motivering. Det värsta är dock att det är sant. Med en europeisk migrationspoilitik hamnar juridiken och “gällande rätt” i centrum. Politikerna gör sig helt enkelt inte besvär.

Och värre blir det eftersom eftersom fokus i EU:s migrationspolitik är att bekämpa illegala invandrare, internationell brottslighet och terrorism. Vilket också märks i praktiken. Ta till exempel den kurdiske man som, efter att ha fängslat för sitt politiska engagemang, flydde från Turkiet till Tyskland och sökte asyl. Förenklat uttalade EU-domstolen att skyddet mot påstådd terrorism är viktigare än rätten till asyl. Så går det till när man flyttar upp asylpolitiken på EU-nivå.

Att politiken förlorar inflytande över flyktingrätten i takt med EU-harmoniseringen sker dessutom inför öppen ridå. När jag i Almedalen i somras ställde frågan till migrationsministern uppgav han att det var regeringens linje att EU ska bestämma såväl taket som golvet i flyktingpolitiken. Om det beror på att det är enklare att utvisa skyddsbehövande med hänvisning till EU-regler än till svensk lag uppgav han dock inte.

Personligen är jag mest besviken på Folkpartiet. Inför valet 2006 uttryckte man en oro över de senaste årens skärpning av asylpolitiken i EU och intog ställningen att även om det finns ett behov av gemensamma asylregler måste det enskilda landets möjligheter att föra en mer solidarisk flyktingpolitik bevaras. Detta verkar man dock nu ha lämnat, även om jag vet att Cecilia Malmström i EU-kommissionen tydligt betonar att humanitet och solidaritet måste vara ledorden i en gemensam europeisk flyktingpolitik.

Nu hävdar visserligen förespråkare för en totalt harmoniserad asylpolitik att det kommer gynna flyktingar i Sydeuropa. Problemet med det argumentet är bara att man då inte har förstått EU-politikens mekanismer. När 27 medlemsstater ska komma överens om något landar man nämligen på den minsta gemensamma nämnaren, i detta fallet flyktingkonventionens lydelse.

Detta kan låta fint och bra. Problemet är bara att flyktingkonventionen och dess lydelse endast utgör starten på den moderna asylrätten. Genom praxis och riktlinjer från UNHCR har asylrätten på nationell nivå utvecklats i framför allt Europa och Nordamerika sedan 1950-talet. Och det är denna utveckling som riskerar att raderas när den gemensamma politiken formuleras. I denna process kommer också EU-domstolen, dvs juristerna, spela en central roll. Men som fallet med den turkiske kurden ovan visar, kommer dessa inte enbart titta på flyktingkonventionen utan även andra rättsakter och på nationella outtalade ambitioner om en mindre human asylpolitik. I praktiken en juridifiering som hänvisar till politiken som i sin tur hänvisar till juridiken.

Samarbete på europeisk nivå i migrationspolitiken är en nödvändighet. Den harmonisering som just nu förhandlas i Bryssel är dock inte det samarbete vi behöver. För även om det finns en poäng med att värna EU:s gemensamma yttre gränser, finns det en ännu större poäng med att i globaliseringens tidevarv inte bygga allt för höga murar mot omvärlden.

Ytterst handlar asylpolitik om medmänsklighet med dem som flyr från förtryck. Tyvärr är detta inte vad EU:s migrationspolitik handlar om. Och det får mig att må ännu mer illa.

Benny Lindholm

Vice ordförande Liberala studenter

Publicerat i Flyktingbloggen 31/1 2012

Det är bara att börja bygga

Vi vill utmana bostadsbolag, stiftelser och entreprenörer att hitta nya och innovativa lösningar som gör det möjligt att bygga fler studentbostäder. Vi behöver göra det möjligt att bygga kostnadseffektivt, bygga snabbt och bygga yteffektivt på platser som kanske normalt inte markanvisas för bostäder, skriver bland andra Pär Ekström (FP).

Linda Glans med flera från studentkårerna lyfte för ett par dagar sedan fram den stora bristen på studentbostäder. Vi delar skribenternas problembeskrivning att bristen på bostäder är stor och att bristen på studentbostäder hämmar samhällets utveckling.

Studenter är olika och vill kunna bo på olika sätt utifrån individuella behov och förutsättningar. En del vill bo i vanliga lägenheter, och en del vill bo i studentkorridorer integrerat i studentmiljön. Vissa prioriterar boendet högt och vill betala för det, medan andra vill ha en enklare bostad. Alla är olika, men alla ska kunna hitta en bostad som passar de egna behoven.

Vi storstadsliberaler håller med om problembeskrivningen och kan skriva under på flera av de rekommendationer som skribenterna riktar till regeringen, men vi ser andra och snabbare vägar till lösningar.

Bygg studentkorridorer

Martin Johansson från Studentbostadsföretagen väljer dock att skylla ifrån sig på dyra byggregler, vilket måste ses som ett självmål. Vi har redan idag möjligheter att bygga billigt, men bostadsbolagen väljer att inte göra det. Majoriteten av bostadsbolag väljer att bygga små lägenheter som blir för dyra för studenterna. Vad man i stället borde göra är att bygga studentkorridorer där flera kan dela på kök, vilket gör att man får in fler bostäder på samma yta och att man håller nere kostnaderna.

Om en större andel av de studentbostäder som produceras vore studentkorridorer skulle fler studenter i våra storstäder få tak över huvudet till rimligare hyror. Vi vill därför utmana bostadsbolag, stiftelser och entreprenörer att hitta nya och innovativa lösningar som gör det möjligt att bygga fler studentbostäder på fler platser! Vi behöver göra det möjligt att bygga kostnadseffektivt, bygga snabbt och bygga yteffektivt på platser som kanske normalt inte markanvisas för bostäder. Vi är beredda att hitta fler lämpliga platser att bygga på, om fler bostadsbolag är beredda att bygga!

Pär Ekström (FP) fastighetsnämnden Göteborg

Daniel Forslund (FP) exploateringsnämnden Stockholm

Karl Axelsson (FP) ordförande Liberala Studenter

Publicerad i Göteborgsposten 29/1 -2012

Hemma bra, men borta bäst!

Sedan mer än 20 år tillbaka har studenter genom EU:s studentutbytesprogram, Erasmus, lärt känna kontinenten. Sedan starten har över 1,5 miljoner studenter deltagit i programmet och EU-kommissionen har satt som mål att under år 2013 ska två procent av alla europeiska studenter ha pluggat utomlands. Det är en ambition som vi välkomnar. Studietid utomlands möjliggör inte bara förbättrade språkkunskaper och ger studenterna viktiga kontakter, utan det medför också goda meriter och erfarenheter.

I vår allt mer globaliserade värld är kunskap nyckeln till framgång. Endast genom ny kunskap kan vi möta konkurrensen utifrån. Men det kräver att vi agerar och lägger om vår politik. EU:s budget måste gå från det förflutna till framtiden. Satsningar på kunskap och forskning ger mer tillväxt än jordbrukssubventioner. USA är idag världens ledande vetenskapsnation, men EU har goda möjligheter ta över ledartröjan om vi gör satsningar tillsammans. Vi måste skapa europeiska “centres of excellence” där vår kontinents allra bästa kan samlas. Dessa skulle kunna bli språngbrädor för samarbete med de bästa grupperna globalt. För att samarbetet ska kunna fungera smidigt måste vi också arbeta för att avbyråkratisera systemen. Forskare ska kunna bli världsbäst på sitt ämne, inte på att fylla i ansökningar.

Den högre utbildningen blir en allt viktigare fråga inom EU. På EU-toppmötet förra våren sjösattes tanken om en “femte frihet”. Med den ska unionen riva hindren för fri rörlighet för kunskap och för dess utövare. Reformer på området kommer leda till en bättre arbetsmarknad för både lärare och forskare. För att lyckas med Europas ambitioner krävs även ett intresse på hemmaplan. Här är tyvärr svenska studenter sämst i klassen tillsammans med sina brittiska och grekiska diton.  Blott 0,65 procent av Sveriges 400 000 studenter har tagit chansen till en utländsk studieperiod via Erasmus. Det som gör ekvationen ännu konstigare är att svenska studenter till skillnad från andra EU-studenter har helt andra ekonomiska förutsättningar för studier utomlands. De som pluggar utomlands får ta med sig både studielån och studiemedel, samtidigt som Erasmus står för 270 euro i fickpengar samt gratis terminsavgifter

Om Sverige ska bli en ledande utbildningsnation krävs det att fler utländska studenter hittar till just våra högskolor och universitet. EU ska vara öppet och attraktivt för studenter. Därför vill vi se ett europeiskt studentvisum inom Schengen för att underlätta för icke-europeiska studenter och forskare att komma till Europa. Det måste bli lättare för de studenter som kommit till Sverige att bli kvar och komma in på den svenska arbetsmarknaden efter sin examen. EU:s system bör underlätta den fria rörligheten i så stor utsträckning som möjligt. EU ska inte stänga ut talanger.

Samtidigt behöver fler svenska studenter söka sig ut och tar del av ny kunskap, nya kulturer, nya intryck och spränger nya gränser. Frasen borta bra, men hemma bäst passar bra i många situationer. Men när det kommer till högre studier är den gamla devisen mindre lyckad, för att borta kan vara tusen gånger bättre. Snart går miljoner studenter till val runt om i Europa. Det hoppas vi att studenter vid Göteborgs Universitet också gör, en röst på Folkpartiet Liberalerna ger mer eftersom våra kandidater tror på Europa.

Fredrik Malm (FP)
Riksdagsledamot och kandidat till Europaparlamentet

Pär Gustafsson
Ordförande Liberala studenter

Publicerad i Spionen (Göteborgs universitets kårtidning)